Att börja jobba dagtid efter 15 år i nattskift kräver lite tid att lära sig disponera tiden på rätt sätt. Alla praktiska aktiviteter har tagit den mesta tiden under hösten och uppdateringarna på hemsidan fått stryka på foten, men med all förhoppning är det något som kommer att förbättras. Jag ska försöka sammanfatta hösten med några rader.

Till fjälls åkte vi med lite blandade känslor då rykten florerade om att fågeltillgången var dålig. Längtan av fjällatmosfären övervägde ändå vårat beslut och väl på plats visade det sig att vi fattat rätt beslut då vi hade några riktigt goa dagar och en fågeltillgång som var helt okey. Förra året var vi övertygade om att sista ripan fällts för Isa, men när det packades för fullt visade hon tydligt att hon inte hade planer på att stanna hemma och ett par bedjande, bruna vorstehögon får vem som helst att smälta, så visst fanns platsen kvar för Isa även i år. Förmånen stod på vår sida då vi fick jaga för en hund med sina 12 års erfarenhet.

Då Tomas åkte upp några dagar innan för att delta på domar konferensen för SVK skrattade jag gott när han ringde hem och sa att Isa fick göra stand in som ”unghund” för bedömningsobjekt… Någon tyckte hon gick lite ”tungt” för att vara unghund och det skrattades gott när Tomas avslöjade hennes ålder.. J

Riksprovet i Skåne var ingen succé för våran egen del. Coral startade första dagen på en fin rapphönsmark och förhållandena var mycket goda. Hon kämpade på bra hela dagen men tyvärr resulterade det inte till pris. Engla och Tomas höll däremot måttet på fältet och fick en rörande fin kritik om ett gott samarbete. Dessvärre missade hon vattenapporten och det var bara att tacka för oss. Så kan det gå…

Det var för övrigt ett mycket väl arrangerat och trevligt prov som vi förstår att det lagts ner mycket tid och energi på. Tack för det!

Fältträningar och prov har det varit här hemma vid många tillfällen. Vädrets makter har dock inte stått på vår sida i år, då det regnat mer än normalt och i stort sett mer eller mindre på alla våra träningstillfällen. Vi har försökt göra det bästa av situationerna och har ändå haft trevliga dagar. Vorstehklubben hade ett av sina ordinarie fältprov på våra marker i oktober och jag hade fått glädjen att vara provledare. Ganska snabbt förvandlades glädjen till panik då Tidaholms motorklubb dundrade in på marken för att köra KM i stubbrace!! Ett missförstånd hade uppstått och det var bara att kompromissa. En mardröm att befinna sig i just då men förhoppningsvis något vi inblandade skrattar åt en dag. Resterande prov har varit betydligt lugnare med goda resultat.

Fullbruksprovet är det arrangemang vi känner oss mest stolta över i höst. Ingen lokalavdelning i SVK har i år tagit på sig att anordna ett ordinarie prov. Ihop med Ingemar Johansson som tog initiativet till att driva ett särskilt prov sydde vi ihop ett prov här hemma som Tomas Johansson och Ingemar Ström fick äran att döma. 8 ekipage kom till start varav 3 pristagare totalt. Ett andrapris, samt två förstapris. Inom kort kommer det här på hemsidan att finnas ett längre inlägg om just detta tillfälle.

Våra egna hundar är inte startade mycket på prov i år. Den mesta tiden har gått åt till olika arrangemang och den tid som blivit över har prioriterats till jakt. I år har vi gott om fasaner och vad slår några timmars fasanjakt i godan ro. Hundarna har fungerat bra. Karma utvecklar sig åt rätt håll och tar för sig mer och mer. Coral känns stabil och en helt okey hund att jaga över.

Fem har blivit fyra. I somras greppade en elak tumör sitt tag om Tindra. Hösten har varit en tid med vetskap om en snart förlorad vän och i slutet av november somnade hon in med ett värdigt slut. Tindra hade sin stolta och trygga blick ända in i det sista och hon gav ett intryck av att vara nöjd med sitt liv och att jaga vidare i hundhimlen där hon Tindrar varje kväll.. J

Vi är mycket tacksamma för att vi fick köpa denna valp av Tore och Beate i Norge för drygt 12 år sedan. Vad vi inte visste då var, att av de första fyra jaktchampiontikar i Sverige av rasen Kleiner Münsterländer kom Tindra att bli mor till tre av dom. Hon bar en stolthet som gjorde henne trygg och hade en egen vilja som många gånger skapade gråa hår. Hennes motto var att ta sats och se hur långt man kom. Hon var godhjärtad och en mor av högsta rang. Barnsligheten växte hon aldrig ifrån och hon älskade när man bad henne om ”skall”, det var det enda tricks hon kunde.

Hon lämnar ett tomrum efter sig men vi gläds vidare åt hennes avkommor.

I skrivandes stund har vi fått mycket snö under en veckas tid och allt har förvandlats till ett vackert vinterlandskap. Hundarna älskar att busa i snön och snart åker skidorna fram. En och annan fasanjakt står även på tur och vad är väl mer underbart att se fasantuppens vackra färger mot snön en solig vinterdag..

Vi tackar alla för trevligt sällskap under hösten på alla arrangemang, önskar er fortsatt lycka till på både prov och jakter och hälsar er varmt välkomna tillbaka.