Ännu ett tomrum..

Ett hundliv är alltför kort. Dom jobbiga besluten känns långt bort när vi hämtar vår valp. Rätt som det är står vi där en dag när det är dags att ta vårt ansvar och fatta ett värdigt beslut för vår trogne vän och det gör lika ont varje gång.

Efter drygt 12 år har nu även Isa lämnat vår flock och jagar vidare in i sällare jaktmarker. Vi tackar henne för alla goda minnen och ett sällskap som förgyllt vår tillvaro.

Att mista två hundar med så starka personligheter som Tindra och Isa inom loppet av bara några veckor känns tufft, men ger också ett tecken på att dom alltid varit sammansvetsade och att dom även tillsammans lämnar över sina grundstenar till Hedängens Kennel.

Tindra och Isa är båda födda år 2000 och flyttade hem till oss med bara några veckors mellanrum. Vi hade skaffat ett material vi trodde på och började förstå hur man jobbade med en stående fågelhund och vi såg till att hämta bra hjälp. Resultatet blev jakt championat och fullbruksetta för Isa. Tindra blev Årets Kleiner Münsterländer och har även tilldelats ett avelspris. Dom har båda gått i avel och lämnat avkommor efter sig som vi fått förmånen att glädjas åt.

Tack till Anders och Christine, Landinarnas Kennel för att vi fick tillgång till denna valp. Vi valde den lurvigaste som glatt viftade på svansen till allt, vilket vi aldrig ångrat. Hon blev en jakthund man litade på i många lägen och en god mor med pondus. Hon stod för trygghet då barnen var mörkrädda, hennes passion var ost och hon missade aldrig ett tillfälle när vi lastade ved, i all förhoppning om att hitta ett bo fyllt av möss… 🙂

Ett extra stort tomrum lämnar Isa hos mig, då vi tillsammans upplevt dom första framgångarna på proven, som bjudit på ett obeskrivligt lyckorus man förmodligen bara upplever en gång i livet. Det finns minnen där till och med lyckokänslan av pirr i magen finns kvar.

Idag lever Isa och Tindras egenskaper och minnen vidare här hemma i Coral, Engla och Karma och vid ett flertal tillfällen konstaterar man att…; ”äpplet inte faller så långt från trädet”.. men en hund, som med så stor entusiasmen, hämtar en öl till husse får vi nog aldrig igen… 🙂

Post a Comment