För dom som känner oss här på Hedängen har det säkert inte undgåtts att lilla Fröken Smilla orsakat en del gråa hår. Efter den långa vintern och ett uns av misströstan om denna lilla dam, jobbar hon stadigt upp sig på ”poppis listan” och går från klarhet till klarhet när vi nu börjat jobba lite mer med henne.

Samarbetsviljan visar sig mer och mer, allt oftare försöker hon i alla fall förstå.

På ett sätt är hon lätt att jobba med, det är oftast bara att ”kräva” vad man vill av henne (om hon bara förstått). Det ligger liksom inte i Smillas natur att ”vika ner” för något om hon själv inte vill.

Den ibland omtalade egenskapen ”dresserbarhet”, arbetsvilja för sin förare kan vi nu ytterligare förstärka vikten av genom erfarenhet. En hund med den motor, järnvilja och självsäkerhet som Smilla har, skulle i våra ögon vara mer eller mindre obrukbar utan dresserbarhet/samarbetsvilja. Säkert en hund som kan jaga, men hur roligt är det på en skala att jobba med en hund som hela tiden ”kan själv”!?

Lilla Fröken Smilla ”kan mycket själv” men som tur är har vi hittat samarbetsviljan hos henne, jobbar på den och när hon får chansen att blanda sina talanger briljerar hon från gång till gång. Det är roligt att hela tiden se henne utvecklas i rätt riktning (visserligen kan det bara bli bättre) och med dom egenskaperna både Smilla och Tomas har börjar dom med andra ord bli farliga konkurrenter för vorsteh laget här hemma..;)