För er som hänger med i vorstehklubbens provverksamhet känner ni säkert till att det ligger en remiss hos SVK att unghundsprovet skall bytas ut till en sk ”unghundsmönstring”. Än är inget beslut fattat och vi har fortfarande chans att tycka till. Här är en reflektion från oss där vi vill belysa framför allt vikten av lydnad före jakt, samt alla nybörjare vi har framför allt inom münsterrasen.

Som uppfödare av både Kleiner Münsterländer och Strävhårig vorsteh har vi haft kullar från båda raserna. En erfarenhet vi hittills bär med oss är, att det fortfarande finns en väsentlig kunskaps skillnad på valpköpare mellan raserna. Alla har vi någon gång varit nybörjare, både på jakt och att äga hund. Münstern är ofta ett val som förstahund för en nybakad jägare. Många vill jaga allround, man slår lite i hundböcker och ögat faller för mjukheten, den passar till flertalet jaktformer, inte minst på vårt nya expanderande jaktvilt, grisen här i söder, är lagom i storlek och har ju dessutom lockiga öron som säkert går hem hos frugan (få väljer en vorsteh som förstagångshund med vasst rotigt skägg och som ser ut som en yllestrumpa). Många gånger har man själv inte mer hundvana, än att man i hemmet där man växt upp fanns en gammal drever, tax eller gråhund, ibland t.o.m. en schäfer. Inte allt för sällan är det också frugan som ringer och gör en intresseanmälan. Frågar man om/vad det ska jagas med hunden måste frågan skickas vidare till han som förmodligen sitter i soffan bredvid.

Ta inte illa upp, inget ont om detta, faktum är, det gick till precis så här när vi själva skulle skaffa vår första münster.

Ett ordspråk vi gagnar här på Hedängen är:

”Den som köper en Münster, vill ha en sällskapshund man även kan jaga med.

Den som köper en Vorsteh, vill ha en jakthund som man även kan ha till sällskap.”

För 15 år sedan då vi började hänga med på proven såg man få münstrar som deltog, än färre av dom gick till pris. Inte alltför sällan ströks hunden pga. ineffektivt sök eller en förbrytelse. Idag ser man många münstrar på proven, flertalet får höga betyg, förra säsongen delades t.om fältbetyg 9 ut. Med andra ord, rasen kan inte vara mer i en utvecklinsfas än den redan är.

Med erfarenhet av att dresserat båda raserna, är i flertalet fall münstern egensinnigare än vorsteh. Får den ett tillfälle att överskrida en gräns är den inte sen att ta chansen och bevakar om den kommer igen. Bara för att något fungerat 10 gånger innan är det inte självklart att det fungerar den 11:e. Därför är det viktigare än något annat för en münsterägare att befästa vad hunden får och inte. Ett steg bakåt innebär ofta mycket mer jobb att rätta till för en münsterägare kontra vorstehägare. I många fall för att kunskapen inte är tillräcklig hos föraren pga kort erfarenhet.

Tillbaka till att vi avlar fram starkare motor/jaktegenskaper på hundarna, men det är fortfarande många nybörjare som dras till dom lockiga öronen. Viktigt att tänka på och ta hänsyn till..

Den första münsterkullen vi hade (år 2003) blev ganska spridd geografiskt. Vi resonerade att det var många som hade lång resväg, därför väntade vi tills valparna blev lite äldre, ca 6 månader. Vi trodde dom skulle få ut mer av träffen.

Idag har vi konstaterat att den viktigaste valpträffen är runt 3-4 månader. Redan då har många problem med ledarskapet, vet inte vad man kan kräva och hur man kräver. För många med lite hundvana är det mindre problem att rätta till och vägen dit är enkel, men för våra nybörjare krävs en hel del fingervisningar, både om hur det bör vara och hur dom når dit. Det som är självklart för vissa, kan för andra vara ett gigantiskt arbete att ens förstå.

En uppfödare har idag ett stort ansvar när det gäller avel. Man ska utse bra avelsdjur och sköta allt praktiskt enligt reglementen. Det gör vi bra, annars får vi kennelklubben i hälarna. Vi placerar en valp i händerna på någon där kanske en helt ny värld öppnas, så i många år. Där ligger ett stort ansvar på oss uppfödare, att försöka vägvisa till en så harmonisk livsperiod som möjligt, vilket flertalet gör idag på ett ypperligt sätt.

Med tanke på att vi har många nybörjare inom framför allt münsterrasen vore det rent oansvarigt att uppmana en valpköpare att släppa hunden vind för våg på en unghundsmönstring utan att befästa en lydnad först. Av erfarenhet vet vi att ju äldre hunden blir desto mer och tuffare jobb krävs att rätta till eventuella problem.

Få uppfödare besitter även praktiska möjligheter att sen hjälpa till, när skadan är skedd, att hämta tillbaka lydnaden och inte driva hårvilt/fågel med skall om nu så sker. Visst vill vi ha en hund för allroundjakt, men på jägarens villkor.

Alltför många gånger har vi sett exempel på, när lydnaden inte är befäst från första början, situationer där både hund och förare har ett gediget jobb framför sig, för att om ens ibland tvivelaktigt kunna brukas effektivt i jakt. T.o.m händer det att livet för en del hundar sätts som insats pga ren olydnad.

Något vi som jägare även axlar tungt är ett stort ansvar för det etiska området. Alla tycker inte om jakt, vi har många ögon på oss och att låta våra snabb springande hundar jaga efter vilt i markerna bara för att testa anlag, kan vara att bädda vår egen grav.

Som sagts tidigare är Münsterns utveckling på väg att bli effektivare, inte minst genom att uppfödare tar sitt ansvar mer och mer, försöker tidigt fånga upp sina valpköpare som vill ha hjälp. För våra nybörjare som ska introduceras i denna värld och för alla seriösa uppfödare som gör sitt yttersta för att hjälpa till, tror vi det skulle bli förvirrande att uppmana till mönstring och ett steg tillbaka nu när äntligen de flesta börjar inse att man tjänar på att först befästa lydnad, sen jaga. Vägen till en värdefull jaktkompis blir enklare, trevligare och framför allt mer komplett. Få i modern tid kan säga emot.

Under vår tid som uppfödare kan vi inte hitta tillfällen då vi tror mönstringen skulle vara ett bättre alternativ att locka in någon i provverksamheten. Vissa har intresset, andra inte, vilket man får respektera.

Personlig åsikt är att istället se över reglerna i den unghundsklass vi har idag. Förslagsvis: vänd på karusellen. De flesta köper sin hund för att jaga fågel med och det är för många mest intressant. Låt förarna i ukl starta sina hundar på fältet först, garantera en viss minimum släpptid. Går det bra på provet finns övertygat ingen effektivare sporre att även få apporteringen godkänd. Idag finns det många hundar som gjort eftersöksgrenarna men kommer inte till fältet, förstår då visserligen en del av tanken med mönstringen, men är ändå lika envist övertygad, kvarstår chansen att erövra ett pris blir kostnaden, tiden och milen mer värda att offra för en dag på fältet.

Eller: Varför inte ordna någon form av, kalla det tex ”introduktionstest/prov”. Varje lokalavdelning anordnar provtillfällen. Enda skillnaden att ingen officiell registrering görs. Det är enbart till för förare som inte startat något officiellt prov innan, (möjligtvis, sätt en tidsspärr, tex senaste 3år). Kunskap, tid och positiv energi är en god morot att locka med. På köpet får uppfödare något att enkelt hänvisa till oberoende var man levererar en valp i Sverige.

Ett gammalt ordspråk säger: ”Att jobba gratis ibland lönar sig i längden”

Kan man lägga lite krut här och få det till en positiv introduktion kommer garanterat fler att visa sig på våra ordinarie provtillfällen.

Idag finns inget annat alternativ för nybörjare mer än att slänga sig ut på ordinarie prov, det är enda chansen att se hur det går till. Hamnar man snett och inte upplever en konstruktiv kritik är risken stor att man aldrig kommer igen.

Åter till aktuellt testförslag. Om man läser reglerna verkar vissa moment kunna bli ”luddiga” och svåra att bedöma för en domare, bla: ”Hund som visar mycket ringa jaktlust eller som är betryckt och ovillig att söka ut från föraren, har inte nödvändigtvis goda anlag för lättfördhet. Lättfördhet är i denna situation mycket vansklig att bedöma.”

Ska man träna dirigering eller inte?: ”Hunden ska simma självständigt eller dirigeras över öppet vatten”

För domare som ska bedöma dessa situationer om vad hunden bör klara av att prestera för sin ålder kräver en stor kompetens inom varje ras utveckling, att sedan även ”skapa sig ett helhetsintryck av hundens psyke” och ge ett utlåtande är inget dåligt krav vi ställer.

Än är alltså inget beslut taget, förslaget är öppet och fram till och med 2010-06-01 är det fritt att lämna synpunkter. Läs igenom reglerna på SVK http://www.vorsteh.se/sida71.html (bilaga 4). Det är nu vi har möjlighet att påverka, sen är det för sent och bara att foga sig i ledet. Hoppas nu verkligen på att få in reflektioner och ideér som kan komma till användning !!! Alla tycker inte lika och med full övertygelse finns det massor av goda ideér och förslag hur man skulle kunna utveckla vår unghundsverksamhet. Det är nu vi har chansen.